Utmaningen för Sveriges energiomställning: att stänga gapet mellan vision och verklighet
I Sverige ska vi till 2045 ersätta stora mängder fossila bränslen i industrin och transportsektorn, antingen med el direkt eller indirekt i form av vätgas och e-bränslen. Detta för att kunna nå målet om ett samhälle med netto noll-utsläpp. Nästan alla är överens om målet, men hur vi konkret ska nå dit är något som diskuteras intensivt inom både politiken och i näringslivet.
Det som behöver diskuteras mer och framförallt lösas är det gap som finns mellan vision och verklighet. Idag har vi ett överskott på energin, kilowattimmarna, men problem med effektbalansen. Men när behovet ökar med 5 TWh per år kommer vi snart även börja få underskott på energin. För att möta ökande energibehov krävs mer produktionskapacitet. Utmaningen är att hålla elpriset tillräckligt högt för att attrahera investeringar i ny elproduktion, samtidigt som det måste vara tillräckligt lågt för att göra fossilfri vätgas konkurrenskraftig.
Kanske undrar du vilken betydelse det här har för dig som företag eller privatperson? Mer än vad du tror vid första anblick.
Elektrifiering i stor skala
En förutsättning för omställningen är att det finns tillräckligt med el. Vi behöver en fördubbling av elproduktionen på bara ett par decennier, vilket är mycket stora mängder. Den marknad som vi haft sedan mitten av 1990-talet utformades för att använda befintlig produktion mer effektivt och har varit bra på det. Men den har inte varit bra på att få fram investeringar i alla de kraftslag som behövs för att systemet ska fungera och vara konkurrenskraftigt. När industrins efterfrågan ökar i stor skala är det viktigt att det även följs av en utbyggnad av elproduktionen.
Fossilfri vätgas är priskänslig men avgörande för Sveriges konkurrenskraft
Fossilfri vätgas är energikrävande att producera. 80 procent av kostnaden är för den el som behövs när elektrolysören spjälkar vattnet i syre och vätgas. Vätgas är tack vare det idag dyrare än de alternativ som den ska ersätta. Samtidigt är många av industrins kunder beredda att betala lite mer för exempelvis grönt stål eller grön kemi till sina produkter och i takt med att kostnaden för koldioxidutsläpp ökar blir kalkylen bättre. Men är det tillräckligt för att klara de kraftigt ökande kostnader för ny elproduktion som vi nu ser?
Stäng gapet
Eftersom all typ av kraftproduktion kräver stora investeringar – det handlar om många hundra miljarder – så kommer räntenivån att vara väldigt viktig. För ett större kärnkraftsprojekt ger vare procentenhet ungefär 10 öre på elpriset. Att minska räntekostnaderna spelar alltså stor roll. Idag innebär de volatila och svårförutsägbara priserna en risk som påverkar räntan. Men det finns även andra risker som påverkar räntan, exempelvis de politiska förutsättningarna. På det har flera händelser i omvärlden drivit upp inflation och både råvaru- och energipriser på vilket riksbankerna svarat med höjda räntor. Vad det kostade att bygga ny elproduktion för några år sedan gäller inte längre och det finns nu ett tydligt gap mellan det elpris som behövs för att kunna bygga ny kapacitet och det elpris som industrin idag bygger sina kalkyler på för att göra vätgasen konkurrenskraftig. Det gapet behöver överbryggas. De goda nyheterna är att finns flera saker som kan åstadkomma detta. Det här tycker vi på Fortum är en av de viktigaste uppgifterna för klimat- och energipolitiken de kommande åren.
Tre punkter för att stänga gapet
Färdplaner för varje fossilfritt kraftslag. Såväl kärnkraftsutbyggnaden på 70-talet som det senaste decenniets utbyggnad av vindkraft har i praktiken skett tack vare tydliga politiska mål, planeringsstöd och tydliga förutsättningar för investeringar. Den 16 november presenterade regeringen ramarna för ett nytt kärnkraftsprogram. Det är en viktig åtgärd och vi ser nu fram emot motsvarande program för vattenkraften och vindkraften.
Ett balanserat kraftsystem. Det system vi bör satsa på att bygga är ett balanserat system som bygger på en mångfald av kraftslag som kompletterar varandra. Vi kallar det för tallriksmodellen. Den innehåller ungefär en tredjedel väderberoende, en tredjedel planerbara och en tredjedel flexibla kraftslag. Vi ser både i myndigheternas och i våra egna systemmodelleringar att det är ungefär denna fördelning som ger både de lägsta systemkostnaderna och den lägsta volatiliteten.
Utvecklad elmarknadsdesign för att skapa långsiktighet. Till skillnad från faktiska subventioner så handlar den här typen av åtgärder framförallt om att minska kreditriskerna och därmed få ned räntekostnaderna. Det ger en hävstångseffekt som över tid får stora positiva effekter på kostnaderna och minskar risken. Här behövs en mångfald av marknadsmekanismer anpassat för varje kraftslag somkreditgarantier och olika former avtal mellan producenter, användare och i vissa fall även staten.
Varför ställer vi om?
Ibland är det lätt att glömma bort varför vi ställer om till ett netto noll-samhälle, men vi behöver få ned utsläppen för att motverka klimatförändringarna. Sveriges utsläpp utgör en liten del av världens samlade utsläpp, men en av anledningarna till att vi har så låga utsläpp är att vi legat i framkant vilket gett oss konkurrensfördelar. Det ska vi fortsätta med. Vi kan visa att det är möjligt att skapa ett samhälle där både människor, miljö och näringsliv kan blomstra.
Vi har unikt goda möjligheter att klara omställningen då vi redan har ett fossilfritt elsystem att utgå från. Vi ska ”bara” fördubbla det. Om vi tittar på nästan alla andra länder så ska de samtidigt fasa ut stora andelar fossil energi och dubblera elsystemet. Vi har ett enormt försprång och vi har de fundamentala förutsättningarna, en stor andel flexibel vattenkraft, goda vindförhållanden, kärnkraftskompetens, en industri i världsklass och råvaror som vi kan förädla. Vi har helt enkelt alla möjligheter i världen att lämna över ett mer välmående samhälle till nästa generation.
Låt oss ta den chansen.
