Så inventerar Fortum biologisk mångfald
Vi på Fortum strävar efter att minska miljöpåverkan från vår verksamhet och värnar om den biologiska mångfalden kring våra vattenkraftverk. Men hur vet vi egentligen vilka åtgärder som passar bäst för att gynna den biologiska mångfalden?
För att få svar på frågan behövs en grundlig bild av förutsättningarna i området och vilka arter som redan gjort platsen till sitt hem. Detta brukar göras genom en inventering av biologisk mångfald – i det här fallet med fokus på pollinatörer.
För att göra inventeringen tar Fortum hjälp av naturvårdsexperter. Nu ska naturen kring älvpromenaden vid Storfors kraftverk i Avesta inventeras av miljökonsulterna på Calluna. Det är ett samarbete med Avesta kommun och har även delfinansierats av Lokala naturvårdssatsningar (LONA).
Området är markerat i en karta som är kopplad till Artportalen. Där rapporteras det in vilka, vart och hur många arter som hittas – det ger en kartläggning av vilka åtgärder som kan göra mest nytta på just den här platsen.
En håv används för att samla in arter som gömmer sig i växtligheten, så att de kan identifieras ordentligt. Arterna har olika funktion i ekosystemet och kan ha olika behov när det kommer till både föda och boplatser. Även hotbild och därmed behovet av åtgärder varierar mellan olika arter.
Magnus och Tore (t.h.) från Calluna förbereder inför inventeringen. En håv används för att effektivt få in insekter som gömmer sig i växtligheten. Peter (t.v.) från Avesta kommun var också på plats och hjälpte till under dagen.
Därför är variationen av blommor viktig
En art som har upptäcks på platsen är vallhumlan. Den är ett bra exempel på varför variationen av blommor är viktig. Det är nämligen skillnad på hur lättåtkomlig mat i form av pollen och nektar är i olika blomarter. En del blommor har pollen som är tillgänglig för alla pollinatörer som kommer förbi. Det kan verka bra – men om en specifik art behöver gynnas, i det här fallet vallhumlan, finns det en poäng i att plantera blommor som är anpassade just för den.
Vallhumlan har nämligen en längre tunga än många andra bin och kan därför komma åt pollen i djupa blommor som exempelvis den rosafärgade tjärblomstren. Vallhumlan får en fördel när det finns djupa blommor med svåråtkomlig pollen – då är chansen större att andra pollinatörer inte hunnit före till maten. Samspelet mellan djur-och växtarter i naturen är komplext och många arter har unikt utformade egenskaper för att passa i det ekosystemet som de tillhör.
Stötta utsatta arter
För att kunna bidra med rätt åtgärder blir det därför viktigt att först förstå samspelen och behoven i naturområdet. Totalt finns det 270 olika arter av vilda bin och humlor där en tredjedel är hotade. Det är därför bra att fokusera på åtgärder som gynnar de arter som behöver stöd.
Under inventeringen upptäcktes även andra arter av solitära bin som sobersandbi, mysksmalbi, sälgsandbi, sälggökbi och stocktapetserarbi. De behöver sand för att kunna bygga sina bon och föröka sig. Därför anlades en sandbädd i Avesta förra året. Det är viktigt med ett ordentligt lager av sand och att det är en lutning på platsen. Helst ska det också vara söderläge för att sanden ska bilda varma boplatser för bina. Det går att se små hål runt om i sanden – ett tecken på att hyresgäster flyttat in. Högst troligt finns det redan ägg och en del larver i sandbädden.
Vallhumla vid tjärblomster (t.h.), den artbestäms innan den släpps ut igen. Kritsuga och humlelusern. Kritsuga är ovanlig men finns på två platser längs älven vid Avesta. Mindre blåvinge (t.v.) är en viktig pollinatör som vi vill stötta i området.
Lokala arter trängs ut av invasia
En annan viktig del av inventeringen är att undersöka vilka arter som ursprungligen inte hör till det lokala ekosystemet, det vill säga invasiva arter. De finns risk att de tränger undan andra arter och minskar mångfalden.
Den färggranna blomsterlupinen är ett exempel på en främmande invasiv art med oroväckande framfart. När lupinen förökar sig på en plats blir jorden fylld av kväve som gör att andra arter inte trivs och kan leva där. Det gör att det i princip bara finns lupiner kvar till slut.
När det endast finns en art av blommor blir perioden med mat för pollinatörer alldeles för kort. Bin och många andra insekter behöver tillgång till blommor från tidig vår till tidig höst. En viktig åtgärd blir därför att ta bort lupinerna och andra invasiva arter som upptäcks på platsen.
Den invasiva arten silverbuske (t.v.) dokumenteras i Artportalen. Blomsterlupin är en art som ställer till problem för både andra blommor och pollinatörer. En hane av örtagårdsbi (t.v.).
När inventeringen är slutförd görs en rapport med förslag på de viktigaste åtgärderna och en skötselplan för området tas fram. För att säkerställa att det blir en övergripande analys görs flera inventeringar. Därefter gäller det att genomföra möjliga åtgärderna, göra uppföljningar och förvalta området framåt.
Läs mer om LONA här.