Plast eller matsvinn?
För många konsumenter är förekomsten av plast en källa till frustration - varför ska man behöva plasta in grönsaker som redan har ett naturligt skydd? Men förpackningens utformning och miljöpåverkan måste alltid ställas mot risken för matsvinn. Det menar Helén Williams, forskare inom förpackningar och hållbarhet vid Karlstads universitet.
Livsmedelsförpackningar är något som alla kan relatera till. Vi suckar över svårforcerade kaffepåsar, gläds när skinkan är återförslutningsbar och skäms över all denna plast som tycks övermanna oss utan någon större anledning.
Helén Williams forskar kring just frågor som hållbarhet och matsvinn i relation till förpackningar. Tillsammans med sin kollega Fredrik Wikström har hon skrivit boken Stoppa Matsvinnet! - En förpackad lösning (Fri Tanke, 2022).
I boken lyser en viss frustration igenom. Författarna menar att förpackningar ofta får skulden för onödiga utsläpp, när analysen egentligen bör handla om hur mycket matsvinn de kan förhindra. Vi tog ett snack med Helén Williams.
Vad är den vanligaste missuppfattningen när det gäller förpackningar tycker du?
- Jag tycker att det både historiskt och i dag är för mycket fokus på förpackningen när den är använd - och inte när den används. Det betyder att avfall av förpackningar är i fokus istället för det faktum att den kan förhindra avfall av det som den ska skydda. Om livsmedel slängs på grund av för dåligt skydd, bristande information eller osäkerhet om livsmedlet är det ofta många gånger värre för miljön än den påverkan som själva förpackningen har.
Hur kan jag tänka mer hållbart när jag handlar i matbutiken?
- Det viktigaste är att bara köpa hem sådant du vet att du kommer att äta upp och med det kommer att inte stirra dig blind på jämförelsepriser. Kolla upp vad du har hemma och utgå från en lista vid handling. Generellt behöver vi också äta mer vegetabilier och mindre av de ohälsosamma produkterna som chips, läsk, godis.
Varför är plast fortfarande ett bra material för livsmedel?
- Det finns inget material som med så lite mängd kan åstadkomma ett så bra skydd mot omgivningen. Olika material kan vara nödvändiga för att skydda olika livsmedel beroende på omgivning och hur själva användningen går till. Inget material klarar i dag av att möta alla behov. Papper och kartong är förnyelsebara och har ett lägre klimatavtryck, men behöver en barriär för att stå emot exempelvis fukt. Metall är mycket energikrävande att utvinna och glaset är tungt att transportera.
I boken riktar ni kritik mot komposterbar plast och förpackningsfria butiker. Varför funkar inte dessa lösningar? Det låter ju så rimligt ur ett miljöperspektiv?
- Generellt behöver vi jobba med material som kan användas i flera cykler och där vi försöker behålla en hög kvalitet så länge som möjligt. Ett komposterbart material håller bara en gång för att sedan brytas ner. Dessutom ska en livsmedelsförpackning skydda sitt innehåll och vi vill inte riskera att nedbrytning av material börjar innan allt har konsumerats.
- Lösningar där konsumenter tar med egna påsar och lådor vid inköp kan fungera för torra livsmedel med lång hållbarhet och där renlighet inte är lika viktigt. Vissa färska livsmedel kan snabbt förstöras om skadliga bakterier finns med i en behållare man inte rengjort tillräckligt noggrant. För konsumenter som är känsliga för olika ingredienser kan det också vara ett problem om att man inte vet exakt vad som sedan finns i förpackningen.
Hur ser du på plastens framtid? Vad behöver göras för att det ska bli ett ännu mer hållbart alternativ?
- Det pågår många initiativ att minska plastens klimatpåverkan genom att använda olika förnyelsebara råvaror istället och det är positivt. Sedan behöver vi lösa återvinningen på ett mycket bättre sätt
- även om materialet kommer från en förnyelsebar källa. Vi behöver samla in så mycket som möjligt och se till att det kan återvinnas med hög kvalitet. När materialet är uttjänt kan vi bränna det för att återvinna energin. Plast i naturen och haven är oacceptabelt och tillförsel måste helt upphöra samtidigt som vi behöver ta hand om det som dumpats i vattnen under lång tid.
Plast har varit ett sorgebarn i det svenska återvinningssystemet eftersom en stor del har skeppats utomlands eller bränts upp i brist på rätt anläggningar. Nu håller detta på att ändras, och i Motala byggs nu Site Zero, som kommer att bli världens största plaståtervinningsanläggning.
Visste du förresten att Fortum driver ett av Finlands största plastraffinaderier i Riihimäki?